Finngruvorna
Finngruvorna togs i bruk på 1690-talet och bröts i stor skala under hela 1700-talet. När malmfyndigheterna började ta slut vid mitten av 1800-talet lades verksamheten ner. Det djupaste gruvhålet är Krongruvan som är 54 meter djup. Här finns rester efter en 1780 meter lång stånggång, byggd 1744 och ett vandbrott.
Finngruvan upptäcktes 1695 av Lisa Ersdotter. Efter sin upptäckt av Finngruvan begärde och fick Lisa Ersdotter hittelön av kung Karl XII. Som tack fick hon en silverskål fylld med silverpenningar. Skålen donerades 1747 till Ljusnarsbergs kyrka och har en inskription:
"Af Kungl Nåd är denna Skål gemte 60 dahl:r Silf:r M:t Åhr 1699 förärade Hustru Elisabet Erichsdotter för Finngruwans opfinnande wijd Ljusnarsberg."
Nu kan du se väldiga varphögar (oanvändbar malm) och vattenfyllda dagbrott. Vattnet i dagbrotten har en grön färg på grund av kopparfällning. I flera av brotten kan du se de släta sidorna i bergväggarna som visar att brytningen skett utan att använda krut. Brytningen har skett genom så kallad tillmakning, då hettades berget upp med eld så att det bildades sprickor vilka underlättade brytning av berget.
50 meter norr om Finngruvorna ligger Fallgruvorna som omnämns första gången 1725. Gruvorna togs i bruk ungefär samtidigt som Finngruvorna. 1747 byggdes en arm från stånggången vid Finngruvorna till Fallgruvorna. Brytningen lades ner 1773 och redan 1794 var gruvorna vattenfyllda sedan flera år.
Gruvorna ligger ca 6 km norr om Kopparberg.