Det sitter i väggarna

Bloggaren Sanna Rosell delar här med sig av sin weekend på Hotellet i Dalkarlsberg – ett hus som byggdes 1874 och har inrymt både järnvägshotell
och värdshus. Numera är det privatbostad och övervåningen hyrs ut som svit via Airbnb.

Kvällen är kulen när vi åker på grusvägarna till Dalkarlsberg. Den lilla byn i Bergslagen ligger 15 minuters bilfärd från Nora och 45 minuter från Örebro,djupt inbäddad bland gran och tall. Här och var skymtar jag tjärnar med glittrande vatten och röda hus som tittar fram i skogsgläntorna. En armada av tända ljus och en nybakt morotskaka möter oss när vi checkar in på Hotellet i Dalkarlsberg. Det varma välkomnandet gör att vi känner oss hemma så fort vi kliver över tröskeln. Sen huset byggdes 1874 har det varit både järnvägshotell och värdshus. I över hundra år har det huserat både gäster och resenärer här – så nog sitter såväl historien som gästvänligheten i väggarna.

Dalkarlsberg är, som många andra ställen i Bergslagen, en liten ort som växte fram kring gruvan. Redan på 1100-talet kan gruvarbetet ha börjat här, vilket i så fall gör dem till Sveriges äldsta gruvor. Så småningom drogs järnvägen genom Dalkarlsberg och i samband med det byggdes herrgården som bostad åt trafikchefen vid järnvägen. Herrgården är idag privatbostad och ligger mittemot hotellet.

Känslan av att vara hemma, fast borta, förstärks i och med att vi har hela hotellet för oss själva. Finessen med Hotellet Dalkarlsberg är att man bokar en svit, vilket betyder hela övervåningen. Sovrum, badrum, vardagsrum, hall – och en skrivhörna. Utanför huset finns en stor trädgård, damm och brygga. Det finns också kanot och båt att låna. Allt som behövs för en avkopplande hotellupplevelse med naturen runt hörnet! I närheten finns en kort vandringsled som slingrar sig förbi lämningar av gruvdriften. Byggnadsruiner och slagghögar, som sakta men säkert återtas av naturen, påminner om en svunnen tid. Vi går de 2,5 km och är sen lagom trötta och redo för en lyxig myskväll ”hemma i sviten”.
Efter plockmat skålar vi i bubbel och sjunker ner i den sköna soffan för ett riktigt
mysmaraton.

När frukosten dukas upp följande morgon, tänder jag ännu fler ljus. Dussintalet kvällen innan gav mig mersmak och jag njuter återigen av de dansande, värmande lågorna. Det blir påtår och tretår av kaffet och jag minns knappt när frukoststunden senast var så här lång och
skön. Devisen ”borta bra men hemma bäst” får ursäkta. Nu känns borta lika hemtrevligt som hemma – till och med snäppet bättre.

Natur & Äventyr

I bergshanteringens fotspår