Vilse i Bergslagen

Hon tittade på trippmätaren. Enligt den var det en dryg mil kvar tills hon var framme vid slutmålet. ”Vadå framme”, tänkte hon. ”Jag har ju semester och ska besöka en plats, inte träffa någon. Och eftersom jag är själv gör jag precis som jag vill.” Så bar det sig inte bättre än att hon svängde till höger när hon skulle ha åkt rakt fram.

Allfarvägen. Den de flesta håller sig till när de reser. Huvudvägen, den man tar när man vill komma fram så snabbt och praktiskt som möjligt. Längs den finns rastplatser som mättar både magar och bilar.
Vad finns vid sidan av den?
Byn med det lockande namnet på trafikskylten, hur ser det ut i den? Vilka människor bor där?
Grusvägen som försvinner bort genom det öppna landskapet, vad döljer sig där den slutar? Om den slutar.
Vore det inte skönt med ett dopp nu? Det ska ju finnas gott om badsjöar här. Kanske någon där du är helt själv. Bada naken? Varför inte?
När du reser är du ofta lite friare i tanken. Lite äventyrligare. Lite mer mottaglig för nya intryck. Sådant som gör att du ofta är en annan människa när du kommer hem. Åtminstone delvis.

Därför – gå vilse. Gör det med flit. Det kan vara det bästa du någonsin gjort.
Gör som kvinnan i bilen – sväng höger istället för att fortsätta rakt fram. I Bergslagen finns massor av kända och okända besöksmål. Besök dem.
Utforska också allt annat, sådant som inte beskrivs i turistbroschyrer som den här. Det som ligger runt hörnet, i slutet av skogsstigen, längs avtagsvägen på väg mellan två platser.
Det finns två saker du aldrig behöver packa ner när du ska ut och resa. Nyfikenhet och ett öppet sinne. Vare sig du reser själv eller med familjen finns de alltid med dig. Och när de följeslagarna viskar i ditt öra att du ska svänga av, ta en omväg eller fortsätta längs stigen åt helt ”fel håll”, gör det. De vet vad de talar om. Det är de som har gjort dig till den du är, eller kommer att göra dig till den du vill bli.