Silvergruvorna

I skogarna norr om Hällefors vittnar gruvhål och varphögar om traktens historia inom silverhanteringen. Silvergruvan var landets näst största silvergruva och brytningen skedde huvudsakligen under 1600- och 1700-talen.

I skogarna norr om Hällefors vittnar gruvhål och varphögar om traktens historia inom silverhanteringen. Brytningen skedde huvudsakligen här under 1600- och 1700-talen.

Historiskt betydelsefullt Silvergruvan var landets näst största silvergruva, endast Sala silvergruva var större. Den var ett svar på rikets satsningar på brytning av ädla metaller för att förbättra landets ekonomi under stormaktstiden.

Tyska bergsmän och svenska Intressen Silverhaltig malm upptäcktes här omkring år 1635 av Göran Simonsson i Käxtjärn. Ett silververk anlades år 1639 för att utvinna silvret ur malmen. Detta var en del av kungens satsningar för att öka inkomsterna under krigen.

Under 1600-talet var gruvorna i Hällefors drivna av tyska bergsmän, och senare övertogs de av svenska intressen. Gruvdriften var hård och farlig, och arbetet i gruvorna var ofta utfört av fattiga bönder och andra människor som sökte arbete.

Försök och nedläggning Trots initiala framgångar minskade lönsamheten över tid. Gruvdriften avstannade slutligen år 1786 och silververket ombildades till ett järnverk. Senare försök gjordes under 1800-talet och till och med på 1970-talet, men utan långsiktig framgång.

Spår av historien Idag finns spår av olika brytningstekniker i silvergruvorna. Besökare kan se varphögar och andra rester av gruvdriften som en del av det historiska landskapet. Idag utgör Silvergruvorna ett område av riksintresse för kulturmiljövården.