Bergslagen då och nu

När två nyfikna historieälskare möts för att prata om Bergslagen händer något. Historierna vidgas och de stora penseldragen får liv och detaljer. För omkring 2000 år av järnframställning innebär både medgång och motgång. Samt otaliga livsöden och ett för alltid förändrat landskap.

Vi träffas i en byggnad som andas Bergslagens storhetstid. Stationshuset i Nora är ett bevis på järnets betydelse för bygden. Nora fungerade som en central plats i handeln med järn under många år. Och utan järn, ingen järnväg. Utan järn, inget Bergslagen?

Där förutsättningarna fanns

Per Dahlin är pensionären som under åren ägnat all sin lediga tid åt att guida nyfikna åhörare om livet och bergsbruket i Bergslagen. Med Pershyttan och Nora som utgångspunkt för guidningarna och hyllmeter av historisk litteratur finns det inte mycket han inte vet om Bergslagen, då och nu. Mia Geijer är Fil dr, antikvarie på Länsstyrelsen och har forskat och författat om bygdens betydelse under hela sitt yrkesliv. Tillsammans bildar de en powerduo av kunskap. Samtalet tar sin början i varför allt hände just här, i trakten som kom att bli Bergslagen? Svaret från både Mia och Per är enkelt. Där förutsättningarna fanns, tog människor de möjligheter som gavs.
– Det här går tillbaka till jordens skapelse. Just här hittar du ett stråk av malmkroppar, det är helt enkelt resursen som styrt. Och det har i området även brutits såväl silver som koppar och en rad andra metaller, berättar Per.
– Här fanns också vägarna, det var här människor rörde sig och upptäckte resurserna. Från början var det myrmalm, den röda jorden, som gav järnet. Framåt 1100-talet upptäcktes masugnsmetoden, förmodligen via bergsbruksområden i det som idag är Tyskland, och malmen började brytas ur berg, förklarar Mia.
En historia som färgat landskapet. Och ett landskap som förändrat historien. Mia och Per är överens – i Bergslagen går det
inte att skilja på natur och kultur.
– Det syns i Bergslagen att det är något speciellt här. Att naturen tagits tillvara och att marken brukats. Och då skulle du se vad som finns under jord, säger Per och syftar på de tusentals dagbrott som använts under århundraden. Vissa av dagbrotten utökades efter krutets tid till enorma gruvgångar.

En hyttby växer fram

Mia och Per pratar om konceptet för en hyttby. De tillgångar som krävdes för att framgångsrikt kunna framställa järn. En hytta anlades där allt stämde – där det fanns tillgång till vatten, kalk, skog och närheten till en marknad. Kalk och kalksten användes som råvara för att binda och avlägsna svavel vid järnframställningen. Skogen spelade sin roll i driften, det var träkol som drev masugnarna. Vattnet krävdes för att driva vattenhjul, som sin tur
drev luftbälgar i masugnen för att effektivisera förbränningen och se till att järnet smälte ur malmen. Och så var det färdvägarna ut i världen. Att transportera råvaror och färdigt järn sköttes enklast under vintern, med isbelagda vattendrag och vintervägar. Transporterna gick till större handelsplatser som Nora, Örebro, Arboga, Stockholm och till slut vidare ut i världen.
– Här fanns, och finns, allt det där. Se dig omkring när du är ute och åker. Alla platser vars namn slutar på ”hytta”, där fanns det just en sådan. Bara i Bergslagen har det funnits hundratals, säger Per.
Hyttor och bruk stod för en stor del av Sveriges ekonomiska tillväxt. I mitten av 1700-talet stod järnet för tre fjärdedelar av hela den samlade svenska exporten. Och det var just bergsbruket som satte tonen för samhället och bergsmansbyarna. Jordbruk och bergsbruk gick hand i hand, men skog och mark brukades för bergsbrukets skull. Dragdjuren skulle ha bete och foder, skogen skulle användas till träkol. Därmed följde livet i bergsmansbyarna
bergsbrukets gång under året. Stora delar av året ägnades åt jordbruk, skogsbruk, gruvbrytning, kolning och transporter. Tiden i själva hyttan fördelades mellan de bergsmän som delade hyttan, när vårfloden fick vattenhjulen att snurra. Med tiden lärde sig människan att tämja vattnet och vattenkonster användes för att pumpa vatten ur de allt djupare gruvhålen.

Krig, kris och framgång

Historien kring järnet i Bergslagen sträcker sig från tiden innan Kristi födelse, via vikingar som handlade och vann rikedomar med vapen tillverkade av järn, till medeltidens inflytande från Tyskland och Gustav Vasas reformation av kyrkan och omvandling av samhället. Från små hyttor drivna av en familj, till hela brukssamhällen och långt driven förädling. Från självägande bergsmän till bolagssamhällen. En gemensam nämnare för framgångarna är krig och kris. För som Mia och Per menar, under stora krigsperioder gick det bra för Bergslagen.
– Krigen under historien är absolut avgörande för ekonomin i Bergslagen. De bästa kanonerna gjöts av järn som framställts här. Den låga halten av fosfor i malmen gör att järnet är smidbart, något som eftersöktes i tillverkningen av vapen och rustningar, berättar Per.
– Malmen har varit en resurs som inneburit makt och handelspolitiska fördelar. Och med tiden skapades i Bergslagen ett slags centrum för vapen- och ammunitionstillverkning. Återigen fanns allt som behövdes precis här – råvaran, en industriell infrastruktur och goda transportmöjligheter, förklarar Mia.

Kunskap och hårt arbete

Politik, pengar och krig. Framgång för Sverige och en erkänd ställning internationellt. Men bakom framgångarna fanns hårt arbetande människor och ett bergsbruk som gick från generation till generation.
– Det här var hårt arbetande människor. Många dog av lungsot eller i olyckor i gruvorna. Bergsbruket utgjorde försörjningen men också hela vardagen. Det finns en mystik och en folktro som vuxit fram i bergshanteringens spår, berättar Per som än idag minns sin farmors historier från gruvbrytningen i Dalkarlsberg.
– Under mitten av 1800-talet bestämdes det att kvinnor inte längre fick jobba under jord. Fram till dess arbetade hela familjen i gruvorna, även barnen, berättar Mia.
Mia och Per pratar om de specialister som växte fram under bergsbrukets utveckling. Bönder och straffångar blev till kolare, hyttdrängar och gruvdrängar. Och när kunskapen behövde vässas, importerades den ofta. Ibland genom regelrätt industrispionage.
– Det är något som syns under hela järnets historia. Att kunskap både delades och hämtades hit, från masugnstekniken under 1100-talet till vapenindustrins återetablering
under början av 1900-talet. Vi kan konstatera att järnet varit en motor till att Bergslagen utvecklades snabbt. Byggandet av vatten- och järnvägar och elektrifieringen skedde både
tidigt och innovativt i Bergslagen. Här fanns ett driv som skapade utveckling, säger Mia.

Ett slut, en början

Fram till 1960-talet var järnbruken fortfarande levande i Bergslagen. Men konkurrens och modernisering förvandlade den enda industrin till en i mängden. Lönsamheten var
inte längre påtaglig och järnbruk efter järnbruk lades ned.
– Det här innebar en kristid i Bergslagen. Under nedläggningarna flyttade människor till andra järnbruksorter, de sista träkolshyttorna lades ned, torpställen försvann och framtidstron svajade. Under Bergslagens storhetstid fanns både framgång och nederlag. Den här krisen
var inte först, men störst då den näst intill innebar slutet på bergsbruket i trakten. I modern tid har vi istället sett hur orter och samhällen ställt om och skapat nya sysselsättningar och
industrier, berättar Per.
– Människorna har anpassat sig, många gånger med naturen som fortsatt resurs. Ett exempel är skogen. Under lång tid var skogen en av de viktigaste resurserna för att driva hyttan. När gruvdriften och småbruken blev olönsamma sadlades det om till skogsdrift. Det lade grunden till flera av de stora skogsbolag som idag är verksamma i regionen, säger Mia.
Och lika fascinerade som Per och Mia är av historien, lika nyfikna är de på framtiden.
– Vem vet vad utvecklingen har att erbjuda? Metaller av många slag finns kvar i bergen. Med nya tekniker kan kanske snart både järn och många sällsynta metaller som behövs i de
innovationer som kan hjälpa oss ur klimatkrisen, åter bli attraktiva att brytas i Bergslagens gruvor, konstaterar Mia.

Mia och Per tipsar!

Bergsmansbyn Pershyttan
Pershyttan är en välbevarad bergsmansby strax utanför Nora där människor brutit malm och tillverkat järn från 1300-talet fram till modern tid. Området är idag skyddat som kulturreservat och fritt för alla att upptäcka. Hyttan, där järnet framställdes, är en av Sveriges bäst bevarade träkolshyttor. Spana även in järnmalmsgruvan Lockgruvan – med en guide
tar du dig 40 meter under jorden! Upptäck området med hjälp av en tryckt guide, en digital ljudvandring eller boka in dig på guidad visning. visitnora.se/pershyttan Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Frövifors Pappersbruksmuseum
Årets Arbetslivsmuseum 2021. Ett unikt bevarat pappersbruk från förra sekelskiftet och ett bra exempel på vad som kunde hända när järnbruken lades ned. Museet bjuder på industrihistoria och nytänkande i levande industrimiljö med ruffa interiörer och tegelväggar. Här ligger fokus på papper – materialet, användningsområdena, industrihistorien och den
spännande framtiden. Museet bjuder på en spännande dag för både små och stora, med flertalet utställningar, upplevelser och möjligheten att göra sitt eget papper.
froviforsmuseet.com Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Siggebohyttans Bergsmansgård
På landsbygden, mellan Lindesberg och Nora, kan du uppleva hur ett förmöget bergsmanshem såg ut på 1860-talet. Stig in och se hur bergsmannen Anders Olsson med familj levde och verkade här. Siggebohyttans bergsmansgård är en av de mest storslagna gårdarna från Bergslagens storhetstid, med 14 rum och tre kök som började byggas 1790. Passa på att följa den gamla kyrkvägen upp till det före detta gruvområdet. Sommartid erbjuder Örebro läns museum visningar, evenemang, barnaktiviteter och kaffeservering.
olm.se Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.